Först.
Jag är Amadeus. Min mor älskade Mozart och Wolfgang var inte ett passande namn så Amadeus blev det. Namnet har jag inget emot men jag har aldrig gillat Mozart. För studsigt. Jag gillar inte saker som studsar. Det är för okontrollerbart.
Jag vet ingenting om min far förutom att han älskade vårt land. Jag har aldrig känt detsamma. Min mor ville inte prata om honom. Hon ville att jag skulle bli musiker. Trodde väl att bara man gav sin son samma namn som ett geni så skulle saken vara ordnad. Vi hade inte mycket pengar men ändå valde hon att betala pianolektioner åt mig. Jag lärde mig perfekta fingerrörelser. Tydligen var jag mycket lovande. Jag var 16 år och skulle skickas till en fin skola i ett fint land och bli världskänd då min mor dog.
Socialen ville ta hand om mig men det ville inte jag. Jag sålde huset och lämnade för första gången Finland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har redan sagt det men jag tycker om hur du är väldigt precis med dina ord.
SvaraRaderaSen tycker jag om att du gör han till en musiker från finland. Musiker känns ju lite drömmande medan finland känns lite jordnära. Jag gillar motsägelsen i blandningen som associationerna ger.
åh. men nu i efterhand tycker jag att språket är kort och hugget och det där med finland och musiker tänkte jag inte alls på.
SvaraRaderaHAHAHAH. Förlåt men jag tyckte det var skitkul, "och lämnade för första gången Finland."
SvaraRadera