Näktergalen

Vi sitter i bilen på väg tillbaka in mot stan. Det hela hade gått smidigt och just som jag planerat. Julie hade smält sönder plast fodralet till koddosan vid Biofood-fabrikens personalingång. Sedan var det lätt för mig att koppla om och låsvredet klickade upp. Det hade gått snabbt för mig att med systemanalys räkna ut var behållaren för produkt 6593, Grönsaksbuljong på tärning fanns, efter att jag observerat hur lång tid det tog för lastningsarbetarna att hämta de olika sorterna, samt fångat in och observerat ånga från de olika skorstenarna.

När jag kom ut igen hade Julie precis bara hunnit påbörja en flätning av sitt hår. "Kom igen", sa jag. Hon fäste tofsen och vi drog.

Klockan var nu 07.15, och han borde ha stigit upp eftersom han enligt schemat jag noterade på Hemköps kontor började 08.00. Julie fick plinga på.
"Du, det är så att jag behöver hjälp med att lyfta min cykel upp för en liten trappa här utanför, du skulle inte k...", sa hon med konstlad men trovärdig flickig röst. "

När de gått neråt i trapphuset gick jag in. Tittade mig inte omkring, var inte intresserad. Gick bara rakt fram till skåpet under vasken i köket, öpnade det och plockade fram min skiftnyckel och buljongen.

Jag hörde dem prata när jag kom ut på gatan. Eller nä fel, jag hörde honom prata.
"Nä men du vet det här måste du anmäla, så får det inte bara gå till. Att stjäla det är, nä usch, jag finner inte ord för hur hemskt det är. Det vet jag, för det sa alltid min mamma. ...men är du säker? Jag kan det där med anmälningar, har gjort det antal gånger om man säger så." När Julie såg mig gav hon honom ett snabbt leende ett kort hejdå till honom innan hon slöt upp brevid mig som redan börjat gå bortåt för att jag inte ville ge honom nöjet att se mitt snygga ansikte igen.